Gårdagen spenderades först hos Ung cancer, där jag skrattade, skrattade och skrattade.
När skämtet om de två sandkornen drogs samt när Fabian stoppade ner handen i muggen fylld med kaffe istället för muggen med pärlorna i, sprack det, jag klarade inte av att hålla mig för skratt.
Efter en underbart rolig förmiddag där begav jag mig vidare till mammas jobb, där jag hjälpte till lite grand, påbörjade en krönika samt drog mina otroligt roliga skämt.

Efter det var det spårvagnen till min förra lärare som gällde. Jag och en vän var där och fikade, och pratade om allt möjligt. Jag hann innan mammas jobb äta lite i stan också, samt bli dränkt av världens regnskur.

Idag har ännu en produktiv dag ägt rum. Började dagen med att vara på Ung cancer-kontoret igen.
Det var mysigt! 
Vid lunchtid åkte jag till Frölunda Torg för att luncha med mamma och Ellen. 
Direkt efter att maten var uppäten, åkte jag vidare. Jag hoppade på spårvagnen som skulle ta mig hem, men när var utanför Liseberg, så tänkte jag att varför inte hoppa av och gå in på Liseberg och köpa sockervadd?
Något sockervadd blev det aldrig, men en promenad runt på Liseberg, hjulspelande och krönikaskrivande blev det allt. 
Vid tretiden var jag hemma, och det känns som att jag har hunnit göra allt mellan himmel och jord, både igår och idag.

Men det slutar inte här.. När jag var på Liseberg ringde en vän och sa att det blir tjejkväll hos henne med brudarna ikväll. Jag föreslog fotbollskväll, då Barcelona möter Manchester United här i Göteborg till och med.
Så det blir en tvkväll då helt enkelt. Imorgon ska jag upp tidigt som vanligt för att åka in till kontoret igen.

Mitt liv är så otroligt bra just nu, och jag är galet glad för det!

 

Jag kan stolt berätta att jag nu är ny redaktör och inspirationskälla hos Smile Magazine.

Detta är då ett magasin, som en dag ska bli en månadstidning. 
Magasinet är bland annat till för att få människor som läser det att le, och det hör ni nog på namnet.

Det ska bli kul att se vad vi på redaktionen tillsammans kan åstadkomma, och det är givetvis ett jätteplus ifall ni som inte redan läser magasinet, börjar läsa det och sprida det vidare.

Inom kort finner ni en presentation av mig där, så håll utkik!

Två bilder från när jag och min syster var ute här om dagen, och bara andades frisk luft och njöt av livet.

Efter att jag har kämpat mig ur grundskolan, har allt känts så bra.
Jag känner ingen press längre, ingen stress och ingen ångest.
Istället kan jag volontärarbeta hela dagarna och på kvällen gå ut och bara göra det jag tycker är roligt,
dvs spela gitarr, sjunga, skriva och bara andas in frisk luft, för jag har energin till det nu.
Jag har energi till att göra vad jag tycker om att göra, och såhär har jag inte känt på väldigt länge.

Kommande vecka består av promenader, pärlning och häng hos Ung Cancer och en fika med min förra lärare och min vän Sofia.

Veckan därpå är det Allsång, Göteborgs kulturkalas, kanske lite häng på kontoret igen och Rosa steget som gäller. 
Detta sommarlov har varit underbart bra och kommer sluta perfekt!

Det är okej att vara glad, det är okej att vara ledsen, det är okej att vara arg, det är okej att vara rädd, det är okej att känna.

Promenader genom stan är som sagt något jag uppskattar väldigt mycket, men det gör inte den här tösen.
Men med en godispåse från 4-gott i handen, gick resten av promenaden vi tog i torsdags helt okej för henne ändå.

Just nu är livet väldigt fint. Min kropp är snäll mot mig och jag är snäll mot den.
Jag pärlar för fullt varje dag och blir bara bättre och bättre. Nästa vecka ska ett rekord slås. 
Det är fight alltså.

Just nu befinner jag mig i Falkenberg, så detta är ett tidsinställt inlägg.
Jag är hos min faster och hennes man, som även är Maria Wetterstrands bror. 

Skriver mer när jag är hemma i Götet igen.

När jag fick reda på att jag skulle hålla ett tal, så tänkte jag direkt att jag skulle skriva ett jävligt bra tal. Men hur skulle det gå till? Jag hade aldrig tidigare skrivit ett tal, jag hade aldrig tidigare hållit i ett tal.
Efter ett tags tänkande kom jag på att ett jävligt bra tal inte behöver vara ett tal med tusen tecken, med hundra komplicerade ord, utan ett jävligt bra tal är enligt mig ett tal som kommer från hjärtat.
Att skriva ett tal som kommer från hjärtat är inte så svårt, men modet och konsten att kunna föra ett tal är det komplicerade.

”Jag ska bli en superhjältinna, jag ska förändra och rädda världen!”
Jag antar att jag inte är den enda som någon gång har tänkt så.
Men hur ska jag, Maria Evelina Hansson, sexton år, kunna hjälpa någon, hur ska jag kunna göra världen till något bättre?

– Det bästa som finns är positiva människor, människor som alltid är glada.
Med den meningen fastklistrad i huvudet, har jag inte kommit så långt med mitt mål om att förändra världen.
Ingen människa kan vara glad jämt, alla människor gråter, alla människor skrattar, alla människor känner.

På långfredagen detta år, gick en närstående med cancer bort.
Så många tårar som jag fällde då, har jag aldrig tidigare fällt.
Jag kände då, att nu får det fan vara nog.

Jag vet inte riktigt hur, men jag hittade en tjej på Twitter och tog kontakt med henne i slutet av maj.
Den här tjejen grundade tillsammans med sin bästa vän Hanna, organisationen Ung Cancer.
Jag ville hjälpa till, och nu står jag här tre månader senare, med ett bättre självförtroende, med ett socialare liv och med lycka i hela kroppen.

Julia, som den förstnämnda personen heter, Hanna och Jennie, är anledningen till att jag idag är så stark och lycklig.
De har fått mig att känna mig värdefull och de har fått mig att känna glädje.

Jennie med sin härliga och positiva personlighet, fina Hanna med sitt stora hjärta och underbara Julia med sin sprudlande energi.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dem för det de gör för människor, för den personen de har fått mig till idag.

Jag hörde en gång ett tal där meningen ”var arg och förändra världen” dök upp. Arg var jag efter min närståendes bortgång, allt var så orättvist och jag hann aldrig säga hejdå till personen.
Men då insåg jag, med Julias hjälp, att det negativa måste göras om till något positivt, och att vara på Ung Cancer-kontoret är positivt, för där känner jag mig som lyckligast.

Ensam skulle jag aldrig kunna förändra världen, men tillsammans kan vi det. Tillsammans gör vi skillnad.

Evelina 

Att promenera genom Göteborgs fina gator, helt avslappnad utan stress är något av det mysigaste jag vet.
Att bara promenera och promenera, känna att man lever, känna lugnet. 

Jag är även lite smågalen i kyrkor, så att promenera kring dem är något jag tycker fantastiskt mycket om.

Hej på er!

Jag har tidigare bloggat på i princip varenda bloggportal, då jag har velat testa på lite olika sidor att blogga på.
Detta testande slutade här.

Och vem är då jag?
Jo, jag är en sextonårig göteborgare som är positiv till livet. Jag heter Evelina och bor tillsammans med min familj i en lägenhet, nära till det mesta.
Jag tycker om att tänka, lyssna på fin musik, skriva, hjälpa människor och att kramas.

Bäst mår jag när jag befinner mig på något vackert ställe med familjen, eller på Ung cancer-kontoret.
På det sistnämnda hjälper jag till med allt från att pärla Fuck Cancer-armband till att klistra på frimärken på kuvert.
Jag får även träffa fina människor som ger mig komplimanger, positiv energi och kramar.

Jag kan ju också passa på att säga att jag själv inte har cancer, utan vill hjälpa till för att jag vet människor som har och har haft cancer och det är en fruktansvärd sjukdom.

Jag inspireras av personer som är drivna, som kämpar och som följer sina drömmar,
för det är precis en sådan person jag själv vill vara.

En riktig drömmare skulle vara något som beskriver mig bra, för jag drömmer mycket och ständigt.
I framtiden har jag planer på att åka till Afrika för att arbeta som volontär, åka till USA som au pair, arbeta på hotell utomlands som barnledare och åka på en längre resa, där jag finner inspiration så jag sedan kan skriva en bok.
Även en självbiografi skulle jag vilja skriva.

Ja, jag har helt enkelt många drömmar och kämpar för att få dem att gå i uppfyllelse. 

Och eftersom jag älskar kramar så mycket, så avslutar jag detta inlägg med att säga såhär:
KRAM.